Kärlekens arv i kungariket | ekklēsia för alla nationer

Gud vill skapa en organisationsstruktur för sitt folk som går utöver det som vi hittills har manifesterat. Denna omvandling har djupgående konsekvenser för ekklēsia. Som beskrivs i Efesierbrevet 4:11-16 arbetar Gud för att föra Kristi kropp till full mognad. Här är några av de saker som den Helige Ande arbetar för att förverkliga. Apostlarna kommer inte bara att återta sin plats, utan också återfå sin auktoritet. Det handlar inte bara om att en funktion i Kristi kropp återställs, utan om hela det sätt på vilket ekklēsia är uppbyggt, styrs och fungerar. Detta innebär stora förändringar i hur allting görs. Guds folk kommer att få lära sig vad apostlar egentligen är, om deras nåd, deras plats, deras syfte och deras natur. Många förutfattade meningar kommer att förändras i denna process.

I den nicenska trosbekännelsen beskrivs kyrkan som "en helig, allmännelig och apostolisk kyrka". Guds folk kommer att inse att vara apostolisk inte innebär att "bara ha apostlar", utan att det ligger i hans folks DNA att vara apostolisk. Jesus var apostolisk, han var sänd, och vi bär också hans avbild. Anden förbereder den bredare ekklēsia för en större närhet till Kristus, en större kärlek till varandra, en större tillit till ledare, en större vilja att tjäna och mycket mer som många av oss inte ens tänker på ännu. Vi kommer att bli som den tidiga kyrkan, och till och med mer än dem.

Jesu underkläder var sömlösa, och på samma sätt vill Gud uppväcka ledare för ekklēsia som är så förenade i kärlek och syfte att de utgör ett sömlöst hölje för Kristi kropp. Det vi hittills har sett när det gäller täckning av samfund eller organisationer kommer att ersättas. Något mycket större och bättre är på väg. Makt är på väg, en makt som är ett resultat av enhet (oneness). Den kraft som har gått förlorad för oss kommer att komma tillbaka genom "det sanna mötet med Kristi kropp" (1 Kor 11:29-30). Det har fått konsekvenser att vi har ignorerat den försörjning och det komplement som finns i Kristi kropp. Vi har blivit "svaga och sjuka, och en hel del har till och med dött". Som Kristi kropp kan vi inse att ingen enskild människa kan förstå och visualisera alla Guds dimensioner. Vi kan lära oss på nytt att njuta av, komplettera och fullborda varandra i ömsesidigt beroende av och behov av den större kroppen.

Enheten i Kristi kropp över hela världen är inte en yttre enhet, utan något som kommer från hjärtat. Det handlar om mer än att arbeta tillsammans för en sak, utan om en sann förening av ande och känslor. Det är svaret på Jesu bön i Johannes 17:21, där han bad Gud "att de alla skall vara ett, liksom du, Fader, är i mig och jag i dig. Må de också vara i oss, så att världen tror att du har sänt mig." Jesus bad om den typ av enhet som Jesus och Fadern hade. Vi har ännu inte uppnått den enheten. Vi som apostoliska och profetiska ministry arche+ tvivlar inte på att Jesus kommer att bli hörd och att vi kommer att komma tillbaka till denna sanna enhet och därmed till den kraft som följer av den.

Detta liknar relationen mellan Jesus och lärjungarna, Paulus och Timoteus, Elia och Elisa samt Mose och Josua. När ekklēsia återigen är centrerat kring relationer kommer den andliga verksamheten att likna den som de första troende hade. Den kommer att återspegla modellen med Fader och Son. Jesus (Gud) var son till en far och Gud var också far till en son. Detta kommer i slutändan inte att (och bör aldrig) vara juridiskt, utan en hjärtats relation. Det är för att Guds folk ska mogna på riktigt. Vi har fortfarande inte en fullständig uppfattning om helheten i Guds planer. Ändå är det spännande för oss som apostoliskt nav att Hans hand är vid ekklēsias roder för att vägleda dem. Jesus sparade det bästa vinet till sist. Ett arv av kärlek.